I dont know, do you?

Har så extremt mycket känslor inom mig som jag bara
vill få ur mig. Det är inte ilska, inte glädje, inte kärlek.
Vad kan det vara? Känner mig känslokall.

Vill skrika tills mina lungor inte orkar längre.
Tills mitt hjärta slutar slå.
Tills allting slocknar.

Jag är osäker på mig själv, så mycket ansvar som krävs
av mig, lilla mig. Vad jag behöver är att hitta något att
se upp till, hitta en tillit till mig själv.

Men var finns det? Vill kunna andas och känna en lättnad.
Just nu vill jag inte vara mig.
Jag vill vara den som är självsäker, har självförtroendet.
Som inte tänker på att ge upp.

Men jag vet inte var den sidan finns. Den gömmer sig.
Hjälp mig att hitta den. Men var kan jag vända mig?


Tankar, varför finns dem?



En vanlig vardag

Jaha, vad har hänt i livet senaste tiden då?
Inte alls mycket.
Valborg blev mysig tid med Christoffer vid en sjö. Tog med mat och
bara njöt av att få vara ensam med min älskling. Senare på kvällen
tittade vi på en brasa i Hästholmen, fint vare!

Sen fortsätter allt bara som vanligt.
Var iskolan idag och tog lite arbete jag ska göra i sommar
vare tänkt. Så lite är gjort till hösten. Skönt!
Sällskap av Becca hem, trevlans. och en skrikande Liam haha.

Nu blire film eller något tror jag.
Saknar min syster som förövrigt fyller 19 år imorgon!
ÅH vad jag längtar tills vi åker upp! Bättre person finns verkligen inte.
En person som alltid funnits där för mig, Trish♥Lisa forever haha.

Pusspuss

love is hard, but worth to fight for

Tror aldrig att man kommer över en person som någon
gång betytt mycket. På något sätt görs ett intryck som man
alltid kommer ihåg.

De säger att man glömmer, kommer över den som man en gång har
älskat och haft starka känslor för. Men inte tusan har jag lyckats med
det till 100 procent!? Så ni som lyckades, grattis!

Man blir djupt sårad in i själen ibland. Men man får kämpa.
Aldrig ge upp. För någonstans därute finns det värre saker men
också sådant som kommer göra dig lycklig.

Jag blev sårad, mådde skit hela sommaren men ljög
för omgivningen, allt var bra. Men de som kände mig,
de visste att allt stod inte rätt till. De ställde upp och
pågrund av mina älskade vänner så klarade jag allt!

Under hösten träffade jag världens finaste kille som
gjorde att hela livet lekte. Nämligen Christoffer.
Han var helt perfekt för mig, eller ska jag säga är?♥
Men vi har också haft bråk som var väldigt jobbigt och
slutet var nära men det klarade vi tillsammans.
Kärleken vann, och en jäkla tur det. Utan honom hade
livet varit ett rent helvete.

Denna människa har förändrat mitt liv på ett jäkla bra sätt.
Och känslorna här, kommer vara förevigt. Äkta kärlek, själsfrände?
Finns det? Jag har iallafall hittat min känns det som.
Älskar dig sjukt mycket.

Så ja, jag tror på kärlek medan många runt omkring mig
klagar och säger att det inte finns något värre.
Men hittar ni någon som verkligen passar dig, och att ni står
ut med att man får tycka olika och framförallt är olika, då kommer ni förstå.





RSS 2.0