thesungoesup

Vet inte riktigt var jag ska börja.

Har hänt så otroligt mycket under kort tid och jag vet inte

riktigt var det slutar. Mår så dåligt psykiskt samtidigt som jag

försöker vara mamma till världens bästa ungar.

Jag är ganska duktig på att hålla det inombords men ändå har

jag mina närmaste vänner som ser direkt om något är fel.

Det gör att jag känner mig svag. Vill att personer ska se mig som den

glada, postiva tjejen som jag egentligen är.

 

När man svikit den som betyder allra mest. Utan att personen vet om det,

det är nog det som känns mest i hjärtat.Och jag kommer aldrig förlåta mig själv.

Undrar vad som får en att vara så korkad ibland. Att ens själva tanken funnits där, att jag

ville detta. Fan nu kommer de förbannade tårarna igen.

 

Kan någon bara förklara hur man går vidare?