thesungoesup

Under 4 år så har jag förlorat 3st hästar som verkligen har betytt väldigt mycket.
När jag säger förlora så har inte alla dött men en fick avlivas. Livet är verkligen inte
rättvist ibland.

Patrick var den häst som jag började sköta och rida först av alla. Mitt första
steg ifrån ridskolans hästar. När jag såg honom för allra första gången så var jag
så full av glädje. Han var som den häst jag alltid velat ha.
En sådan vacker häst, som lilla jag skulle få ta hand om.
Att rida var en dröm och jag lärde mig så otroligt mycket där.

"9 juli 2007" då hände det värsta som jag kunde tänka mig.
Patrick fick kolik som övergick i tarmvred. Allt som fanns att göra
var att avliva honom. Den natten grät jag mig till sömns med hans nyköpta
grimma. Vila ifrid älskade Patrick♥


Kort därefter så letade jag efter en ny häst, istället för
att sluta rida helt.Då hittade jag stallet Månestad och där har jag haft många underbara
år.

Där fick jag Santana, 3årig Welsh cob och kärlek vid första ögonkastet!
Vad ska jag sägs om honom?
Santana var verkligen en speciell häst och vi kom varandra väldigt nära
under tiden jag hade honom. Vi hade våra bra träningar och dåliga träningar men
resultatet blev bättre och bättre hela tiden. Han krävde att man gjorde rätt
och då gick han så himla fint. 9 månader var du min.

Maja sa att du skulle säljas men vi fick inga som var intresserade på ett tag
och jag glömde det. Men sen så läste jag att du var såld. INGEN hade sagt det
till mig, utan jag fick läsa. Det gjorde så jäkla ont inuti mig.
Dem trodde att det skulle hjälpa med att jag tillbringade all ledig tid med
dig i en vecka, innan du åkte. Men skulle väl inte sakna dig mindre för det?

Fredag 16 maj 2008, klockan 16.00 skulle de hämta dig. Det datumet, tiden kommer
aldrig försvinna ur mitt huvud. Du vågade inte gå in i transporten utan mig.
Där kan man se vänskapen mellan oss. De fick ringa mig och jag fick säga hejdå en gång till.
Jag försökte vara stark, den där ungjävlen som skulle ha dig, skulle inte få se hur ledsen jag var.

Äntligen gick du in. Hade hoppats att du vägrat.. Jag älskar dig. Du tog mitt hjärta.


Sen då, till den hästen, som än idag är mitt allt!
som jag upplevt allra mest med.
Björkens Isidor!

nu blev jag mållös, det är bara tårar som rinner ner av saknad.
Att jag ens kan leva utan dig, det är något jag inte kan förstå.

Men iallafall, 26 maj 2008 så sa Maja att det kommer en ny häst
som du kan få ta hand om. Du kom, jag ville inte ha dig men började
sköta dig och förbereda inför inridningen. Efter 1 vecka så hade jag
upptäckt vilken himla personlighet du hade. Du drogs till mig och jag till dig.
Ett band som jag aldrig känt förut. Bästa sommaren imitt liv.

Jag åkte utomlands 2 veckor och kändes som en evighet innan jag kom hem igen.
Och du hade inte glömt mig. Älskade ponny.
Jag red in dig och det blev ett fantastiskt år med många minnen.

Men även dåliga minnen, när jag hamnade på akuten och jag blev
rädd för att rida dig. Men vi kom igen, för jag litade ju på dig.
Sen så var det dags.. Du kom ut på annons och i september, 2009 såldes du.

Och jag var inte ens där och sa adjö. För mamma fyllde 50..
Jag har aldrig varit så arg i hela mitt liv. Kunde dem inte förstå hur jag kände?
Du var min allra bästavän! jag älskar dig.