Just nu..
Ligger jag och tänker på alla minnen som jag fått genom Månestad
med alla fina människor och inte minst alla hästar, speciellt Santana och Isidor såklart.
Det gör ont i hjärtat att tänka att allt det är borta efter 2år. Jag vill bara ha tillbaka
dem åren nu. Vara så glad även om man mådde piss, åkte dit ut hur sjuk jag än var
vad som helst bara jag fick träffa mina fina hästar.
Att tänka tillbaka på alla uteritter som var helt galna eller de som var lugna skritturer
med täcke med snö högt över hästarnas ben.
När jag red in Isidor helt själv. Kan inte säga något annat än att det
var min lyckligaste stund och kommer nog alltid vara.
Har nog aldrig träffat en sådan häst, som verkligen försökte göra
sitt bästa. Han litade på mig, min bästavän. Ett sånt starkt band
till ett djur kanske inte låter så speciellt men att ha honom så nära var
det allra bästa jag visste. Han gjorde allting för mig.
Min älskling, min tjocka bruna ponny, jag älskar dig.
Tävlingar, trettonhelgen, stallmöten, tidiga fodringar, pratstunder
nere vid sommarhagen och mycket mer.
Tack för världens finaste och bästa år<3
