.Hope.

Ingen som vet.
Hur man mår.
Hur känslorna svävar på en tunn tråd.
Mellan gott och ont.

Vilka tankar som pågår i huvudet.
Som inte kommer ut i ord.
Tränger där inne och allt blir en röra.

Försöker visa hur det är.
Men slutar med irritation, bråk.
Jag orkar inte det.

Så allt förblir väl som vanligt..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0